Internet har varit nere hur länge som helst, antar att det är sånt man får ta när man bor mitt ute i den afrikanska bushen. Har varit lätt irriterande i alla fall.

har haft massor med jobb att göra, men det är ju bra på ett sätt. Lyckades äntligen få åka ner till NamibRand som jag velat göra så otroligt länge nu. Har varit där en vecka och slitit. Det är jobbigt, men helt underbart på samma gång. Ville verkligen inte åka tillbaka hit, ville stanna kvar där nere.
Har vandrat och spårat geparder och leoparder, har klättrat i berg och studerat djur. Har haft det så bra. Vi vandrade 27km en dag över stenig terräng och klättrade upp för x antal små berg för att signalera efter en Leopard vars GPS-halsband verkar ha slutat fungera. Vi hoppas bara på att VHF-delen på halsbandet fortfarande fungerar så att vi i alla fall kan få en signal, men det verkar inte så lovande. Jag fick ont i fötterna, men hade skoj ändå. Jag och Flo var därnere tillsammans med 3 volontärer och två av dem var med oss på den långa vandringen. Måste säga att jag blev lätt imponerad över deras hastighet. Normal sett så brukar vi behöva vänta på folk hela tiden, men det flöt på riktigt bra denna vecka. Usch vad jag önskar att jag kunde åka tillbaka.

Resan ner började mindre bra. Vi fick punktering på ett av däcken när vi bara hade 40 minuter kvar av resan. Eftersom vi befinner oss mitt ute i ingenstans så är det där med mobiltäckning inte att räkna med alls. Helt ärligt så ska det inte finnas någon överhuvudtaget. Vi var 5 personer i bilen och vi skulle byta däck på bilen när vi inser att den som gjort iordning bilen till oss inte har skickat med några verktyg eller något att hissa upp bilen med. Vi är i stort sett strandade mitt ute i öknen utan någon chans till räddning. (trodde vi i alla fall). I ett desperat försök att få tag på hjälp sätter folkigång sina mobiler och klättrar upp på taket, men som väntat händer igenting. Jag sätter då igång min mobil och testar och tro på tusan att jag fick mottagning. Inte mycket alls, och ringa någon var bara att glömma, men jag lyckades få iväg ett sms och be om hjälp och slutligen så kommer Flo för att hjälpa. Snacka om att den situationen hade blivit en ypperlig reklamfilm för SonyEricson. Haha. Vi hade extremt tur att vi lyckades kalla på hjälp.

Här är några bilder:



Är det svårt att förstå varför jag älskar denna plats? ;)