Kom precis tillbaka från en stund fotbollsspelande med Bushman arbetarna här på farmen. De är så grymt duktiga så man är ju totalt slutkörd vid det här laget. Slutade med att vi var 10 personer mot 5 och ändå blev vi mer eller mindre utklassade av dem. Helt otroligt. Otränad som man är så slog tröttheten till redan efter 5 minuter och jag trodde att jag skulle svimma, ja nästan i alla fall. Var verkligen jätteskoj dock och jag hoppas vi kan göra det igen snart. De ska spela i morgon igen, men tyvärr kan jag nog inte vara med då eftersom personalen är bjuden upp till restaurangen på middag, ska bli trevligt.

I övrigt kan vi ju diskutera det här med insekter och småkryp. Det finns rätt gott om dem här i afrika om jag ska vara ärlig. Och för er som har spindelfobi och är "rädda" för de små långbenta spindlarna hemma bör nog inte komma hit. Nu är jag inte den som är rädd för småkryp så, men jag ska väl inte påstå att jag tycker om dem heller. Tjejen i rummet bredvid har en spindel i taket som är ca 10x10 cm stor. Den heter Derek och verkar inte vilja flytta någon annanstans. Som tur är så är den helt ofarlig, till skillnad från vissa andra spindlar man kan hitta här. Vi har dödat en Svart Änka och jag har med hjälp av en burk flyttat en babianspindel från toaletten till buskarna i närheten. Han är säkert tillbaka på toaletten redan och skrämmer livet ur stackars människor i nöd... hahaha

Gårkvällen spenderades med att spela dataspel och kolla på film. Något som jag faktiskt saknar att kunna göra oftare nu när jag är här. Köpte Twiligt när jag var på stan för ett tag sedan och igår var det dags att titta på den. Den var helt ok och visst var han väl lite ful-söt ibland den där Edward. Men helt seriöst så har jag mycket svårt att förstå hela hysterin kring honom i alla fall. SÅ snygg är han inte och jag skulle definitivt inte vilja ha en plågad vampyr som pojkvän... haha
Var i alla fall mysigt att få krypa ner i sängen och kolla på film.

Igår satt jag också en halvtimme eller så inne med bebis babianerna vi har här. De är helt galna de med kan jag ju tala om. de hoppar och klättar på en hela tiden och drar loss hårsnoddar och allt möjligt. Men de är nog lite söta i alla fall. Måste dock tvätta mina byxor idag för de luktar inte så gott längre =)

Nu ska jag berätta något om Babianer för er.

Enklast är att säga att babianer är små djävlar, en riktiga små djävlar som gör allt för att förstöra för en.
På ett sätt tycker jag om de bråkiga små sakerna, men de kan gå en på nerverna så in i norden.
Tänk dig en liten, rörlig och snabb 4 åring i trotsåldern som gör allt för att jävlas med dig. Den drar dig i håret, rycker loss dina halsband. Stjäl allt den kan komma åt och stoppar allt i munnen. När du försöker säga åt den att den gör fel eller ta något ifrån den så blir den galen och gråter och skriker och till råga på allt så börjar den kissa och bajsa överallt för att den är arg. Har du riktigt otur så sätter den tänderna i dig och du får ett stort blåmärke som stannar kvar och gör ont i flera dagar i sträck. De klättar överallt och hoppar från höga höjder rätt ner på dig och landar på ditt huvud och håller sig fast genom att dra dig i örat. De stoppar allt i munnen och om du skulle råka gapa när en är i närheten så har den din tunga i ett fast grepp och vägrar släppa taget. Den vet att du inte vill att den ska kissa i din kamera eller stjäla din mobil, och just därför så är detta precis vad den kommer att göra. Den kommer att peta på allt du äger och riva och slita och bita så mycket det bara går. När dina saker är så trasiga att det inte finns något kvar så tappar den intresset och du kan gråtandes få tillbaka din dyrbara mobil. Jag kan dessutom garantera att ditt SIM-kort blivit uttaget och söndertuggat så det kommer inte finnas någon som helst chans att du får tillbaka vare sig sms eller kontaktlistan. Den kommer att bryta sig in i ditt rum och stjäla allt av värde, som om den visste vad som är viktigt för dig och inte. Den kommer att ta allt ätbart och proppa munnen full av godis. Den kommer att kissa i din säng och säkert bajsa på kudden bara för att du inte ska kunna missa att den varit hos dig. Den blir starkare än 8 vuxna män, men kommer fortfarande att vara som en trotsig fyraårin innerst inne. Ju äldre den är desto värre är den och desto mindre kan du göra åt det. Den kommer att bryta sig i på toaletten och den kommer att iakta dig när du gör dina behov. Är du man så kommer den att bryta sig in i duschen och den kommer att dra och slita i dina mer känsliga delar. Du kommer att ta den i nackskinnet och bära iväg den medan den skriker och kissar och bajsar på dig och biter dig i armen. Du kommer att slänga in den där den hör hemma och kvida över dina skador och den ohyggliga stanken dina kläder nu har. Du kommer att byta om och duscha och när du äntligen är ren och påklädd så kommer den tillbaka och allting börjar om från början.

De är så underbara de där små djävlarna...

Igår var jag runt här och tog kort på en del av barnen till arbetarna här på farmen. Vi anställer flera stycken såkallade San Bushman här. De är södra afrikas urbefolkning och har det rätt svårt här i landet. De andra stammarna här gillar dem inte av någon anledning och de är rätt utsatta. Det finns heller inte så många kvar av dem längre. Många av dem är mycket fattiga och har inte många ägodelar alls så vi försöker att hitta sponsorer till barnen som lever här. Allt för att de ska kunna få en bra utbildning, kläder, mat osv. Det är därför jag varit ute och fotat dem så att vi ska kunna visa upp bilder och skicka till dessa barns sponsorer.

På denna bild är en liten flicka som heter Jessica, hon är alltid så otroligt glad och inte minst en riktigt sötnos.


Om någon vill läsa mer om dessa människor så kan ni besöka: http://ecotourism-namibia.com/get_involved/getin_child.html

Som ni kanske vet så bor och jobbar jag på ett "Animal Sanctuary" i Namibia. Personligen ligger mitt intresse mer åt forskningshållet och jag själv volontärarbetade tillsammans med forskningsteamet här. Jag tycker fortfarande att resterande delar här är intressanta och nödvändiga och jag hjälper till lite då och då med saker. Dock är jag ju dock här för att dokumentera arbetet och det är precis vad jag gör mest hela dagarna.

Det går ju inte att komma ifrån att vi faktiskt har rovdjur här på farmen och de behöver ju få mat. Vi får ta vad vi har och inget kan gå till spillo här. Det kan tyckas vara okänsligt och makabert det vi håller på med, men vi har inget annat val än att ge våra djur kött från andra djur. Då vi heller inte har några större ekonomiska tillgångar så måste vi köpa det billigaste vi kan få tag i, vilket i detta land innebär gamla hästar. Många tycker det är hemskt och inte alla som är här klarar av att vara med när köttet sågas upp till våra lejon, geparder och leoparder.

Bilden nedan som jag ska visa nu är kanske inte för vem som helst, men det är verkligheten här på farmen. Det är ett jobb som måste göras och vårt jobb gör att andra djur får en andra chans till ett bra liv. Och om det för mig innebär att hugga isär ett hästhuvud i två delar så gör jag detta jobb med glädje. Känsliga bör kanske inte kika på denna bild dock...

Ibland kan man ju skämmas för mindre...

Från tjuvlyssnat.se

Badhusparken, Östersund

Två killar ~14 sitter och pratar.
Kille 1: I kväll börjar det där Expedition: Robinson igen.
Kille 2: Ja, just det… Är inte det gjort lite efter den där boken om en man som bodde på en öde ö?
Kille 1: Jo…
Kille 2: Vad hette han nu igen? Crus, Cruiz…
Kille 1: Tom Cruise?
Kille 2: Ja, precis!

Jag är så arg just nu. Arg på mig själv. På att jag är klantig och gjorde ett misstag. Fick se de färdiga visitkorten idag och jag är inte nöjd. Texten är så liten att man måste vara stålmannen för att kunna läsa skiten. Jag blir så arg, varför är jag så klantig? Det såg bra ut på datorn, men jag borde ha lärt mig vid det här laget att man inte kan lita på det. Jag skulle ha skrivit ut ett test och tittat hur det såg ut. Jag skulle ha insett att texten var för liten. Blir så arg... ahhh...
Det var som ingen som klagade så, men jag förstår ju att de också inser att texten är för liten.

Livet rullar på som vanligt här och jag trivs ibland, ibland inte. Jag vet inte riktigt om jag vill stanna längre. Jag vet ingenting.
På ett sätt är det jättebra här och jag vill aldrig mera åka hem, men samtidigt vill jag ha allt som finns hemma. Jag tror en del av det beror på att jag fortfarande bor med volontärerna. Detta gör ju att jag blir ensam mest hela tiden. Volontärerna kommer och går och jag måste hela tiden lära känna nya människor, vilket är lite jobbigt. Hade varit skönt att få bo ihop med resten av personalen så att jag inte behöver hamna någonstans i mitten. Får se hur det här slutar.

Ytterligare en födelsedag har passerat och ett nummer högre i ålder. Även om festligheterna som vi hade på min födelsedag här på farmen inte hade något med mig att göra så kändes det kul att ha lite skoj i alla fall... Det spelades paintball och dart och sen dracks det vid elden och sen sov jag. Paintball var skoj.


 

Mår bara sämre och sämre. Orkar inte med att vara sjuk, jag har inte tid att vara sjuk, jag vill inte vara sjuk.
Jag är trött, näsan rinner och huvudet gör ont så in i norden.

Har försökt jobba idag i alla fall. Har designat visitkort till de på farmen. Jag vet inte om jag är nöjd med designen, men jag fick inga klagomål i alla fall.

Så här ser korten ut (men nej jag kommer inte att få något så denna bild är bara för att visa)




Nu tänker jag nog sova ett tag

Strax inna helgen hände det som jag hoppats på varje dag sen jag kom hit. Jag blev tillfrågad om jag ville följa med när vår rovdjursforskare och hans volontärer skulle ut i fält och arbeta. Jag älskar verkligen det där jobbet och jag skulle ge en hel massa för att få göra det varje dag. Jag gillar mitt jobb (oftast i alla fall) men efter att jag fick följa med ut så insåg jag vad det var som gjorde att jag ville komma tillbaka.

Vad vi gjorde? Jo vi åkte runt till de olika "revirmärkningsträden" som de vilda geparderna använder för att markera sin närvaro. Detta innebär att de helt enkelt skiter på träden. Vad vi gjorde var att samla denna skit i påsar så att vi kan analysera och komma fram till hur många olika djur det är som går till dessa träd. Mycket spännande... haha

Sen tog vi upp antenn och grejer och sårade en av geparderna som vi satt halsband på. Vi lyckades komma mycket nära, men vi hade dock vinden i ryggen vilket gjorde att geparden kunde känna att vi var på ingång och han gav sig av utan att vi fått se honom.

På vägen tillbaka gick vi vilse och visste inte ritkigt var vi var. Vi vandrade och vandrade och hade skoj och innerst inne önskade jag att vi inte skulle hitta vägen vi letade efter. Jag ville stanna där ute längre, jag ville inte komma tillbaka till kontoret. Jag ville inte gå tillbaka till jobbet.

Bilder från dagen i ära:

Gepardskit



Flo plockar upp gepardskit som vi hittat på en kulle (volontärerna tittar på)



Flo försöker hitta Gepardhanen vi satt halsband på



Vi markerar gepardspår som vi hittat (ca 35 timmar gamla spår från en vuxen hona som gick från norr till söder, för den som är intresserad... hehe)



Förövrigt så har jag åkt på en förkylning och det känns som om jag en hel jäkla blåsorkester i skallen

För det första så borde det inte vara dåligt väder här vid denna tid på året. Det borde vara kallt på nätterna och varmt på dagarna. Det borde bara torrt och inte blåsigt. Vi har dock kyla, blåst och regn mest hela tiden. Ingen förstår varför, men jag vet ju innerst inne att det är min återkommande otur som ser till att jag minsann inte ska komma undan det svenska vädret hur mycket jag än försöker. Om det fortsätter så här så kommer det att snöa här för första gången på 50 år. Vorde inte det ganska typiskt när jag försöker komma undan snön hemma?

En mer allvarligt sak som inträffar i detta väder är att ormar mm försöker komma undan regn och kyla. Detta innebär att de små jävlarna letar sig in i hus och liknande saker. För ett tag sedan så satt vi uppe en kväll (som vanligt) när vi hörde ett väsande ljud. Vi trodde väl att det var den feta grisen som gjorde nått som vanligt, men efter ett tag så valde någon att lysa med ficklampan bara för att kontrollera för säkerthets skull. Visade sig att under en av tjejernas stolar ligger en Puff Adder. Dvs en av de giftigaste ormarna du kan hitta. Inte direkt det mest uppskattade överraskningen kan jag lova. Ormen dödades med en spade, men alla var väl lite skärrade och funderade på vad som faktiskt skulle ha kunnat hända.

Sedan dess har det hittats flera Puff Adders här på farmen, ett flertal mer eller mindre harmlösa varelser men inte minst en Svart Mamba som är ännu mer giftig än Puff Adders. Den dödades bara några meter från där vi håller hus och vi har sett spår av flera (och stora) här i kring. Så numera gäller det ju att inte direkt vandra runt barfota och utan lyse på nätterna.

Den något dåliga bilden nedan är på en av de döda ormarna...


Förövrigt kan jag ju tillägga att flertalet av de ormar vi funnit numera bor i frysen här på farmen. Allt för att kunna utbilda, skrämma och visa folk...

Vi har haft lite problematik med Geparderna här på farmen ett tag nu.
Vi har 3 halvtama geparder här på farmen, men vi behövde deras inhägnad till den där stressade gamla gepardhonan som visade sig vara en ung hane. Så vi börajde med att flytta de tre geparderna till samma inhägnad som 8 vilda gepardungar. Tyvärr visade det sig att det inte fungerade då de tre vuxna katterna stal maten för de små. Så efter mycket om och men lyckades vi fånga dem igen och valde att flytta ihop dem med de 3 tama geparderna vi har här. Så för några dagar sedan flyttade vi dem till deras ny inhägnad och det verkade som om det skulle funka rätt bra.

Men för två dagar sedan började vi ha problem att hitta de tre halvtama katterna och sen när vi tillslut efter mycket letande i den mycket stora inhägnaden så lyckades vi hitta dem. De var vettskrämda och de två honorna hade åkt på stryk rätt rejält tyvärr. Och eftersom hanen som tog deras ursprungliga inhägnad valde att rymma så har vi bestämt att flytta tillbaka dem igen. Detta är ju dock lättare sagt än gjort och det visade sig vara mycket svårt att fånga dem. Vi valde därför igår att söva en av honorna för att flytta henne. Var där och filmade och hade mig som vanligt när jag fick i uppgift att gå och hämta volontärerna så att de skulle få se den nedsövda geparden. Vandrade som på där i inhägnaden och letade efter folket som skulle sitta där i buskarna någonstans. Tyckte att jag tittade efter var jag gick, men det gjorde jag visst inte riktigt för jag lyckades nästan kliva på den stora halvtama hanen. Han blev allt annat än glad kan jag ju säga. =)

Idag är folk upptagna med att försöka hitta honom igen för att söva ner honom också. Så snart är de förhoppningsvis tillbaka där de hör hemma.

Detta är snyggingen som jag klev på igår:

Vi har haft lite intressant kaos här på farmen.
En gepard blev för ett tag sedan infångad för att den dödar boskap istället för vilda bytesdjur. En liten latmask med andra ord eftersom boskap inte springer undan för Geparderna. Denna gepard har befunnit sig i en tillfällig bur i väntan på att bli frisläppt på "annan ort". Vår "rovdjursexpert" hade konstaterat att denna Gepard var en mycket gammal hona. Och efter att hon hade spenderat minst 9 år i frihet så var hon något stressad i den lilla bur och sprang runt som en galning och dunkade huvudet i gallret flera gånger om dagen. Eftersom hon var så gammal så skulle det bli problem att släppa henne fri med tanke på att hon nog inte skulle klara av att slåss för nytt revir med mera. Så vi hade beslutat att vänta ett tag med frisläppningen tills vi hittade en bra plats för henne. Men ingen av oss tyckte om att hon var i den lilla buren så vi hade beslutat att flytta henne och två stora pojkar till en stor inhägnad som vi hade.

Flytten i sig gick bra, men strax efter att hon släppts ut så blev allting väldigt tyst. En av volontärerna här gick iväg en bit och upptäckte att grinden var öppne. Denna något galna katt hade med all världens kraft hoppat rakt in i grinden och på något sätt lyckats förstöra den så att hon kom ut. Uppenbarligen ville denna kisse inte vara kvar i fångenskap en enda sekund till och beslutade att rymma. Så nu har vi en vild och galen Gepard springandes här på farmen och det är väl bara att hålla tummarna att hon låter bli våra får och kossor.

Till historien hör att vid flytten så upptäcktes att genna mycket gamla hona egentligen var en mycket ung hane... haha
Som vi har retat "rovdjursexperten" för detta misstag. Mer skrattretande blir historien när de faktiskt har sövt denna katt vid ett tillfälle också. Att man tar fel på åldern, det kan jag nästan förstå, men könet? Så vitt jag vet har inte gamla damer några "kulor där bak" ... haha


Denna bild är på Geparden Lucky som är med i VW reklamen som jag länkade till nedan.

Ibland blir jag så förvånad på folk. En del tror verkligen att allting är möjligt och att allt är superlätt att göra.
Får i uppgift att göra en typ av brochyr som ska skickas ut via email till folk. Den ska innehålla ca 35 bilder, 3 A4 sidor med text och den får inte bli större än 1MB. Jag förstår inte hur folk tänker. Först så ville de ha allt detta ihopklämt på max 2 A4 sidor, vilket jag konstaterade var helt omöjligt om de ville ha text och bild i något så när läsbar storlek. Jag har dessutom försökt på alla sätt och vis att få ner storleken till ca 1MB, men det går inte att behålla läsbar kvalitet och samtidigt krympa storleken på filen. En del verkar helt enkelt inte förstå sambandet mellan kvalite och storlek.

Samma sak var när jag skulle designa flera stora banners som var 1mx2m stora. Jag fick bilden de ville ha mailad till mig och den var ca 45KB stor och runt 1 cm x 1cm. Det var ingen som förstod att denna bild inte skulle få att få upp i storlekar på ca 1m x 1m. Jag begär inte att alla ska veta allt om hur datorer och sånt där funkar, men det borde väl ändå vara rätt uppenbart att det inte går så bra att förstora en bild som är en centimeter bred och göra den 1m bred? haha... jaja.
Jag är glad att jag har jobb i alla fall.

Som sagt så blir det ganska mycket bilder av folk och så nu för tiden eftersom det är en del av mitt jobb.
Så tills vidare så visar jag några bilder från när jag var uppe i Damaraland...

Efter en lång dags filmande här på farmen så kommer jag tillbaka till kontoret och möts av en ohygglig, men väldigt välkänd stank. Hela kontoret stank av surströmming. Min första tanke var att någon skulle ha lite fest och jag tänkte på snaps och kokt potatis, underbart hembakt tunnbröd och sena sommarkvällar med mygg. Sekunden senare insåg jag att jag var i Afrika och att de antagligen inte käkar surströmming här. Efter att ha frågat runt lite så får jag reda på att någon hittat en 1,5 m lång Varan. En död ruttnande ödla med andra ord. Inte kunde jag väl tänka mig att fisken folk käkar hemma på somrarna luktar exakt som en rutten varan. haha.

Även om jag personligen inte äter surströmming så kan jag dock inte komma ifrån att stanken faktiskt fick mig att längta hem till sena sommarkvällar och trevligt sällskap. (myggen kan gärna hålla sig borta dock)

Nu hade jag tyvärr ingen bild på surödlan, så denna sötnos får pryda dagens inlägg istället...

Nu har jag äntligen officiellt fått jobb här på farmen. Känns så otroligt bra.
Det enda lilla problemet nu är att mitt visum går ut om en månad och detta måste ju fixas omgående för annars måste jag ju åka hem, trots jobb. Mitt förra chef sa ju för 3 veckor sedan att han hade skickat in min ansökan om det ettåriga visumet, men nu verkar det som om han inte alls har gjort det. Borde jag ha förstått, han är en jävla stor fet lögnare den där idioten.
Så nu sitter jag lite i skiten här och har inte så mycket tid på mig. Ska därför ansöka om ett 3 månaders arbetsvisum som är kopplat till farmen. Detta ska tydligen bara ta typ 1 vecka att få svar på, så det kanske löser sig. Vill dock få ordning på det andra visumet rätt omgående också så att jag inte behöver oroa mig var tredje månad.

Är dock skönt att jag numera vet vad jag är. Jag ÄR personal här och jag håller tummarna att jag kommer att få flytta in i personalhuset snart också, vill ju inte gärna bo med volontärerna...

Jag kommer att göra film och fota och ha mig, det är väl huvuduppgiften jag har. Ska göra filmer om volontärerna som är här så att de kan köpa dessa filmer innan de åker hem. Så jag är väl farmens egen paparazzi, haha...

Glöm inte att kolla in dessa två filmsnuttar...
Volkswagen sänder denna reklam här i Afrika
http://www.youtube.com/watch?v=DZ6jy8ohe_k


Denna är mer info om farmen jag jobbar på:
http://www.youtube.com/watch?v=AlMh30dcXEI


Denna lilla snygging är ny här på farmen och han har nyss blivit döpt till Yoda