Ikväll blir det biobesök och sista delen av Milleniumserien - Lustslottet som Sprängdes.
Ska bli skoj.

Nu ska jag ner och leta julpynt och grejer, det måste ju se juligt ut nu när det varit första advent och allt...

Tillbaka från landet. Det har varit så skönt att vara borta från stan ett tag.
Och det är alltid lika tråkigt att behöva åka tillbaka in till stan igen när helgen har blåst förbi i hastigheten av en orkan. Om ändå man kunde pausa tiden och bara få njuta av lugnet.

Idag snöar det ute, det ser så juligt romantiskt ut. Bild kommer förhoppningsvis senare när jag är klar med allt jag ska göra. Ska börja måla lite stolar idag hade jag tänkt, om jag hittar någon tejp villsäga.



En bild från förr

Nu har en del nytt kommit in i min webbutik. Kika in där om ni är intresserade av pyssel, scrapbooking, korttillverkning osv...

YouScrapToo Butiken

Jag gjorde nyss denna


Snygg va?
Haha

Denna vecka blev det inte mycket skrivet, ingenting alls tror jag om jag ska vara ärlig.
Det är inte så att jag varit ovanligt upptagen eller sjuk, det var mest så att jag inte tänkte på det.
Jag har pysslat lite (bilder kommer sen) och gjort lite julkort. Kanske blir några kort skickade i år trots allt.
Jag körde på samma tema i år som i fjol, fast i fjol blev det bara ett kort gjort. Så här såg det ut:


Stämplarna som är använda är gjorda av mig - YouScrapToo

Nu har jag suttit i flera timmar och lagt in en massa varor i webbutiken. Det tog längre än jag hade trott och jag är inte ens klar ännu. Mer varor är på ingång och snart kanske butiken till och med är värd att visas upp ;)

http://youscraptoo.se/catalog/index.php

Hungrig är jag också nu, måste komma på något att äta

Jaha, då var man tillbaka i stan igen. Känns tråkigt, riktigt tråkigt.
Kanske blir det annorlunda efter jul, kanske inte, det återstår att se.
Det blev inte mycket gjort i helgen, lite film och lite god mat och sen blev vi bjuden på middag.

Jag är trött, för trött för att ens tänka. Jag tror jag är sjuk, eller påväg att bli. Känns mindre kul.


Stor och liten i Etosha ;)

Tills på måndag för ni njuta av en vy från Etosha

Jag måste ta och ändra utseende på min blogg nu, men jag vet inte hur jag vill att det ska se ut.
Jag behöver få någon idé för det känns ju tråkigt att ta samma som jag hade innan jag gjorde om den till afrikabloggen.


En Oryx i Namibia.
Denna bild är tagen första gången jag var ner till södra Namibia och stället där vi spårar de rovdjur vi släppt fria.
Att jag sen blev den enda som varit där nere i totalt 17 dagar utan en signal eller ett enda tecken på att det finns några rivdjur i närheten är en helt annan historia.

Nu är det långt ifrån första gången jag ser detta, men idag skrev aftonbladet om detta igen (http://www.aftonbladet.se/temafotofilm/article6151445.ab)Det är inte första gången jag ser detta, men fortfarande tycker jag att det är lika otroligt och underbart som första gången. Det är en fotograf som blir "matad" av en vild sjöleopard. Kolla in hans berättelse på YouTube är man också får se några av de underbara bilder han fick till från detta tillfälle.

Nu är det snart slut på denna vecka också. Ska bli så skönt.
I natt fick en katt som jag föttt upp kattungar. Lulu heter hon och hon födde 2 små flickor och en liten pojke.
Så här såg lilla Lulu ut när hon flyttade från mig.


Gjorde ett juökort idag också, måste ju försöka börja i tid om man ska hinna klart till julen. Jag brukar aldrig göra det. Varje år bestämmer jag mig för att jag ska göra en massa julkort och skicka till folk, men det brukar bara bli ett eller två skickade kort. Beror på slöhet kanske ;)

Hela världen snurrar och jag har ont i huvudet, ont i kroppen och orkar knappt hålla mig vaken.
Jag tror jag håller på bli sjuk. Och hur kul känns det? Jag vill bara lägga mig ner i sängen och inte klliva upp på flera dagar.

Så här kan det förresten gå när man kör bil offroad i Namibia när det nyligen varit regnperiod. Det blev lera och bilen sjönk, hur kul som helst. Vi var tvugna att gräva och gräva för hans för att ta oss loss.

Nu kanske det inte är lika uppenbart för er som det var för mig den dagen jag tog dessa bilder. När jag stod där i värmen och såg detta så kände jag bara att jag var hemma, hemma i Sverige alltså. Utsikten jag hade var precis som vilken dag som helst hemma när jag bodde i södra Sverige. När man inte sett det själv och inte varit i Namibia så kanske man inte får samma känsla som jag gjorde, men nog tycker jag att dessa bilder lika gärna kunnat vara fotade hemma i Sverige... Eller vad säger ni?





Nu är inte bilderna tagna för att vara fina eller fotografmässigt bra på något sätt, de är enbart tagna för att jag ska kunna visa och komma ihåg hur lika jag tyckte att Namiba och Sverige faktiskt var ibland.

Trots att det mest bara är öken och platt och varmt i Namibia så finns det ett flertal underbara platser. Det är alltifrån härliga vattenlandskap till mysiga solnedgångar och djurliv. Här är ett exempel på en härlig plats i norra landet där det är något blötare än i det annars så torra landet.

Det går ju inte att komma ifrån att det är jobbigt att vara jobblös. Jag vill verkligen kunna försörja mig själv. Jag vill kunna bo och äta och handla sådant som jag behöver. Jag vet inte var jag ska börja riktigt, det är så svårt. Jag har sökt jobb på jobb, jag har spontanansökt massvis av jobb, men det är ingen som nappar någonstans alls. Det är verkligen inte kul. Samtidigt vill jag inte tillbaka till Namibia, men där hade jag ju ändå ett jobb, något att göra. Hade jag fått bättre betalt eller mer uppskattning så hade jag nog varit kvar fortfarande, men nu blev det inte så. Jag kan ju inte påstå att jag ångrar att jag åkte hem, för det gör jag absolut inte. Att åka hem var det bästa jag gjort, men ännu bättre skulle det bli med lite pengar på kontot.

I bildväg går vi nu från skadade och blodiga painball-spelare till skadade babianbebisar. Flickan på bilden heter Sarafina och hon upphittades när hon var någon vecka gammal. Hon hade tappat allt hår och hade bölder över hela kroppen. Ingen trodde att hon skulle överleva, men hon klarade sig trots allt. Hon är bestämd liten dam och har stränga krav på vem hon tänker vara hos och inte. Varför jag var den enda på farmen som hon tydde sig tillf rån dag ett kan man fråga sig. Hon var svår för alla och hon protesterade och bråkade i timmar innan någon fick ta i henne. Att jag därför första gången jag såg henne kunde gå in i buren och hämta henne utan problem och dushcha henne och sätta på blöja och mata och allt var en chock inte bara för mig. Jag hade ju hört hus jobbig hon var och hur mycket problem alla hade. 6 månader senare var det i stort sett likadant, men jag klarade av det där utan problem i alla fall. Hon måste nog ha tyckt om mig, och jag som inte gillade babianerna. Haha. Jag måste erkänna att Sarafina omvände mig lite, även om hon var den enda jag egentligen tog hand om...