det bev inga bilder, inga vandringar i skogen eller på fjället heller. Vi åkte ut med båten och lät hunden springa lite. Jag målade liteo ch kollade på när folk jobbade. Jag åt några kräftor och sen for jag hem.
Vädret var stundtals lite halvkasst vilket också är anledningen till att det inte blev några foton.
Men bilder kommer nog framöver när jag åker tillbaka

tills vidare visar jag en bild som jag tog på min syster

Nu åker jag upp till Laxsjö över helgen. Hoppas jag lyckas få lite fina bilder med mig hem sen.

Nu är ju kanske inte aftonbladet världens mest tillförlitliga källa, men i detta fall har jag inga som helt tvivel på att historien är sann. Det handlar om en man som var tvungen att betala TV-licens för att killen från radiotjänst tyckte att han hörde en TV inifrån lägenheten till mannen. Denna TV visade sig vara två papegojor. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5698839.ab

Detta påminner mig en hel del om något jag var med om. Jag hade precis flyttat från uppsala till göteborg när det ringer på min mobil. Jag var hemma hos en bekant och ja, jag tittade på TV. Personen i luren berättar att hon är från radiotjänst och frågar om jag har en TV. Jag svarar helt ärligt att nej det har jag inte. Då får jag tillbaka: "Jag hör att du har en TV i bakgrunden, jag skickar en räkning", sen lägger personen ifråga på luren och jag får således en räkning hem på posten där jag måste betala TV-licens för en TV jag inte har. Jag ringer radiotjänst och säger som det är att jag inte har någon TV, att jag tycker att det är dåligt att hon ringer min mobil och påstår att hon hör en TV och säger att det är min. Ringer hon min mobil måste hon ju inse att jag kanske inte är hemma. Men här kommer vi till det som retar mig mest, på radiotjänst skäller de då ut mig och säger att jag ljuger. För denna kvinna som ringde mig har intygat att hon ringde på min hemtelefon och att hon hörde en TV. Eftersom jag inte hade någon hemtelefon så frågar jag ju såklart vilket nummer kvinnan påstår sig ha ringt. Till min förvåning så uppger de att hon ringt mitt nummer i Uppsala, och för den uppmärksamme så hade jag ju som sagt nyligen flyttat från Uppsala till Göteborg, därav samtalet från Radiotjänst i första början. Jag förklarar detta för personen i luren som då på något sätt måste ge sig och inser att jag faktiskt har rätt. Jag säger att jag betalar den första avin, men att jag vill säga upp avalet efter detta. Nu får jag veta att detta inte är möjligt. Jag får nämligen veta att jag inte kan säga upp en TV som jag inte har. Frustrationen växer och jag undrar hur jag ska göra då för att slippa betala. Får veta att jag måste skriva en skriftlig protest och förklara att det blivit ett misstag osv osv, och sen hoppas att de godkänner detta. Gör de inte det får jag skriva ytterligare en protest på protesten och klaga igen. Man förklarar för mig att det är totalt omöjligt att bara säga upp avtalet eftersom jag inte har någon TV. Det enklaste jag kan göra är att köpa en TV och sen göra mig av med den. Då kan jag ärligt säga att jag gjort mig av med TVn och vill säga upp avtalet. Uppenbarligen gick det inte ens att låtsas att jag hade en TV som jag gjort mig av med.

Historien slutade med att jag skickade in mitt överklagande och sen efter ytterligare två räkningar så gick de med på att jag inte hade någon TV och att jag numer inte behövde betala längre.

Bra jobbat Radiotjänst, ni sköter ert jobb helt utomordentligt...

Idag började Mandie skolan igen, andra året på gymnasiet var det visst. Kommer knappt ihåg när jag började i 2:an, det var som rätt längesen nu, bytte från natur till samhälle IT.

Idag ska jag antagligen åka och hämta tillbaka vår gamla hund. De som tog över honom sa att han var sjuk, men de hade inte möjlighet att åka til veterinären, så jag får göra det. Vet inte om det blir så att han blir kvar här hos oss efteråt, får se. Vet inte riktigt hur det ska gå, men det får lov att lösa sig. Han kommer inte att gilla att bo i lägenhet, han är ju van att vara i hundgård och tycker om det. Det var ju just på grund av att vi var tvugna att flytta från huset till lägenhet som vi omplacerade honom. Jaja, det går nog bra

Här är en bild på sötnosen i alla fall

Nu har jag nog sökt vartenda jobb som dyker upp här i Östersund, måtte jag få något av dem.
Behöver verkligen något nu, det här kommer inte att gå annars.

Det har blivit ansökningar till allt från eniro 118 118 till butiksssäljare på Glitter och Cubus, håll tummarna för mig nu...

Här är en sötnos från farmen i Namibia

Jag har blivit så trött, jag vet inte vad det är som är fel. Tror jag börjar bli sjuk eller något.
Är som snurrig och illamående mest hela tiden och kan sova hela dygnet om jag så bara ville. Vore väl iofs inte så konstigt om jag blir sjuk nu när jag kommit hem med tanke på att jag bytt miljö totalt och dessutom åkt en massa flyg och sånt. Luften på flygplan är ju inte direkt den bästa och om någon i planet skulle visa sig vara lite sjuk så finns det ju stor risk att smittan sprids så att säga.

Känns som om tiden bara går och jag hinner inte göra någonting alls, har inte hunnit med att hålla kontakten med någon av folket jag träffade i Namibia ännu, är irriterande. Jag vill skicka dem alla ett mail och höra efter hur det är och grejer, men jag hittar inte tiden till det.

Här är några sista bilder från Namibia, har inte hunnit med att fota så mycket här hemma tyvärr, men det kommer. Ska försöka åka upp till fjälls och plocka bär och ha mig och fota i veckan.

bild från http://www.fujifilm-fotobok.se

Jag har alltid velat göra en fotobok med mina bilder, och nu kommer jag att få göra en.
Ska göra en bok om min tid i Afrika tror jag, har så många underbara bilder därifrån så det ska bli skoj.

Så vad är då en fotobok?

Så här skriver FujiFilm på sin hemsida:
Du kanske undrar vad en fotobok egentligen är? En fotobok ser ut som helt vanlig bok som man köper i bokhandeln fast med dina egna bilder som motiv. Den är tryckt eller framkallad på ett lite tjockare och halvglansigt papper för att färgerna ska framstå bättre. Våra fotoböcker finns i flera olika format - allt ifrån A4 till A6. Det finns ett minsta antal sidor för varje bok för att bindningen ska hålla ihop men givetvis kan du lägga till fler sidor om du vill.

Jag tycker fotoböcker är en riktigt bra och trevligt sätt att visa upp sina bilder på, ska nog göra några stycken framöver och ha framme. De ser ju snygga ut också. Och tillskillnad från vanliga fotoalbum så kan du enkelt lägga fler bilder på samma sida och skriva text och kanske små berättelser och historier om bilderna.

Vill du veta mer eller kanske beställa en egen fotobok så kan du ju kika in på http://www.fujifilm-fotobok.se


Den här bilden på en söt liten Duiker som vi fick till farmen precis innan jag for hem får nog plats i min nya fotobok

Samtidigt som det inte händer så mycket så är det fullt upp. Tiden bara rinner iväg och det är så mycket jag vill hinna göra, men det finns inte tillräckligt med timmar på dygnet för att lösa allt. Dessutom är det ju svårt att gör något överhuvudtaget när man inte har några pengar och inget jobb. Det där med jobb är ju lättare sagt än gjort också, men jag håller tummarna och hoppas att jag får något av de jobb jag sökt. Jag måste verkligen börja dra in lite pengar nu, vet inte hur jag ska klara mig annars.

Verkar som jag kommit in på kursen jag sökte i alla fall, det ska bli kul. En distanskurs i grafisk design.

Var ute och fotade syster igen i går, men det blev inte så bra. Jag vet inte varför, men jag fick bara inte till bilderna som jag ville. Här är i alla fall några:

Har bara varit hemma några enstaka dagar nu, men det känns som om jag aldrig varit borta.
Afrika känns som en dröm, ett avlägset minne.

Har hunnit med massor sen jag kom hem, vilket antagligen är anledningen till att det känns som om jag varit hemma väldigt länge. Det har varit middag med familjen, en tur till IKEA och möbelshopping, bio och en fotosession med syster.

Det är mycket kvar att göra och det måste hittas ett sätt att flytta hit alla mina grejer från förrådet i stockholm.

Här är några bilder från gårdagens fotosession:

Det är tomt och ensamt här nu. Min vän åkte hem igår och det känns tomt nu, det är bara nya folk här nu och jag känner inte direkt någon av dem. Jag vill nu bara att denna vecka ska försvinna fort så att jag kan vara på väg hem. Är så glad att jag åker. Det ska bli skoj att komma hem, att få se Sverige igen. Jag ska göra min lilla resa genom Sverige så snart jag kan, eventuellt tar jag det i bitar och börjar med att åka norrut och upp till treriksröset. Såklart kommer kameran med och det ska fotas och bloggas om Sverige istället. ;)

Sista dagarna innan min vän for hem var oväntat bra. Lördagen spenderades med att klättra i berg igen. Det var andra gången jag klättrade upp för detta berg och jag måste säga att det var förvånande enkelt denna gång. Något jag har svårt för dock är fjolliga tjejer som spelar dumma och rädda för att få hjälp av "de stora starka pojkarna"... Jag har aldrig förstått mig på varför tjejer vill verka hjälplösa. Det var skrik och fjant och många "ohh, jag kan inte göra det, jag är så rädd. ahhh". Och sen kommer pojkarna och ska spela hjältar och det ska hållas i handen och övertygas om att "du kan göra det, det går bra, du är så duktig" osv osv osv. Visst finns det tillfällen då man faktiskt behöver hjälp, tillfällen då man faktiskt är rädd och behöver stöd. Men när man upptäcker att vissa personer använder sig av denna uppmärkssökande taktik var och varannan sekund så inser man ju att de bara spelar. Att börja gråta och skrika och måsta ha en kille hålla i hanen för att kliva över en liggade stock, ja antingen har man extrema fobier som borde innebära att man ligger hemma i sängen hela dagarna, eller så gör man till sig för att få uppmärksamhet.... Jaja, alla tog sig upp för berget i alla fall utan några större problem och väl på toppen var alla glada och de små höjdrädda tjejerna stod på kanten och hoppade för att få bra bilder, så mycket för att vara livrädd för höjder.
Här är ett gäng bilder i alla fall:









Söndagen spenderades på en fotbollsplan med arbetarna på farmen. Som jag sagt tidigare så är de så extremt duktiga och inte minst snabba. Man får ju en smärra hjärtattack varje gång man försöker springa i kapp de där för att ta bollen. Det var skoj i alla fall, men tröttsamt. Var härligt med en något så när varm dusch efteråt. Sen var det middag och kortspel som gällde. Nått kortspel som innebar att man fick blåmärken på händerna och bulor i pannan och huvudvärk, oväntat skoj faktiskt.

Måndag följde jag med min vän och Cila på en Game Count, var bara vi två men det slutade ändå med att vi hittade fler djur än de flesta grupper. Måste nog säga att det var en av de bästa jag varit på, och då har jag gjort en hel massa. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig eftersom jag inte trodde att vi skulle hitta nått i alla fall. Kvällen avslutades med lite kortspel och sedan drog vi oss tillbaka till mitt rum för att kolla på några avsnitt av Scrubs på min dator.

Och slutligen i går så blev jag lämnad ensam när det var dags för min vän att åka hem. Har packat ihop det mesta av mina grejer, men kan inte göra så mycket mer förrän avresedatumet kommer närmare. Jag hoppas att jag klarar mig inom viktgränser denna gång. Min väska är så stor och tung och jag har en känsla av att den väger med än 20 kg vid det här laget. Inte bra

Det har varit lite tyst från mig ett tag, men det har sin goda anledning. Förutom att internet bitvis varit nere så har jag varit mer eller mindre upptagen med annat på sistonde. Jag har kommit till ett beslut som förhoppningsvis innebär att jag kommer att åka hem den 10 augusti redan. Jag har trivts bra här, men efter ett år i Afrika har jag beslutat att jag vill åka hem igen. Hade jag haft ett annat jobb, ett jobb där jag faktiskt får göra sånt jag tycker om så hade jag nog varit kvar, men nu är det inte riktigt så.

Är faktiskt riktigt glad över att få komma hem och jag längtar tills flyget landar i Stockholm och  jag återigen står på svensk mark. Ännu mer längtar jag tills flyget landar i Östersund och jag får träffa familj och katter igen. Som jag har längtat.

Det är självklart mycket jag kommer sakna, många personer, många djur och många aktiviteter. Men livet går vidare och jag har lärt klänna många underbara människor. Det har varit spännande och roligt, men samtidigt finns det fler saker att uppleva här i världen och jag vet nu att jag kommer klara av det mesta.