Strax inna helgen hände det som jag hoppats på varje dag sen jag kom hit. Jag blev tillfrågad om jag ville följa med när vår rovdjursforskare och hans volontärer skulle ut i fält och arbeta. Jag älskar verkligen det där jobbet och jag skulle ge en hel massa för att få göra det varje dag. Jag gillar mitt jobb (oftast i alla fall) men efter att jag fick följa med ut så insåg jag vad det var som gjorde att jag ville komma tillbaka.

Vad vi gjorde? Jo vi åkte runt till de olika "revirmärkningsträden" som de vilda geparderna använder för att markera sin närvaro. Detta innebär att de helt enkelt skiter på träden. Vad vi gjorde var att samla denna skit i påsar så att vi kan analysera och komma fram till hur många olika djur det är som går till dessa träd. Mycket spännande... haha

Sen tog vi upp antenn och grejer och sårade en av geparderna som vi satt halsband på. Vi lyckades komma mycket nära, men vi hade dock vinden i ryggen vilket gjorde att geparden kunde känna att vi var på ingång och han gav sig av utan att vi fått se honom.

På vägen tillbaka gick vi vilse och visste inte ritkigt var vi var. Vi vandrade och vandrade och hade skoj och innerst inne önskade jag att vi inte skulle hitta vägen vi letade efter. Jag ville stanna där ute längre, jag ville inte komma tillbaka till kontoret. Jag ville inte gå tillbaka till jobbet.

Bilder från dagen i ära:

Gepardskit



Flo plockar upp gepardskit som vi hittat på en kulle (volontärerna tittar på)



Flo försöker hitta Gepardhanen vi satt halsband på



Vi markerar gepardspår som vi hittat (ca 35 timmar gamla spår från en vuxen hona som gick från norr till söder, för den som är intresserad... hehe)



Förövrigt så har jag åkt på en förkylning och det känns som om jag en hel jäkla blåsorkester i skallen